I mina mått mätt är det en väldigt lång tid! Sett i det stora hela är det bara en fis i rymden, men sett till hur mycket som hänt på bara dessa månader, så skulle jag nog på riktigt kunna säga att det redan förändrat mig och mitt liv radikalt. På bästa möjliga sätt! Jag har/håller på att lära mig ett språk, jag har träffat underbara människor som betyder otroligt mycket och jag har blivit förälskad i denna stad som jag nu kan säga att jag bor i. Jag är Barcelona-bo! Ingen tvekan längre!
Och hur vet man då att man är Barcelona-bo? Här får ni mina 10 tecken!
1. Jag har skaffat "medlemskort/rabattkort" på vår favorit-matbutik. Studenter behöver rabatter!
2. Jag och mina vänner gör "normala" saker, som att gå på bio och se en helspansk film.
3. Jag svarar på spanska när kassörskor/affärsbiträde pratar med mig på engelska.
4. Jag har varit på Barca-B matcher i en "liten station" tillsammans med vänner och hundratals spanjorer för att heja på ungdomarna. (samt träffat spelarna, woop woop)
5. Jag hittar rätt i metrosystemet utan karta. Inklusive rätt uppgångar och nergångar.
6. Vi har stammis-ställen där servitörerna hejar glatt på oss och kan våra beställningar.
7. Jag gnäller på turister med kartor som promenerar för långsamt, eller är i vägen när jag har bråttom.
8. Jag har slutat skratta åt kostymnissarna på mopeder. Det är helt enkelt normalt att köra moppe i fancy kostym, hjälm och slipsen fladdrandes i vinden. (kan ni se det framför er? :) )
9. Jag har skaffat gymkort, och zumbaistruktören känner igen oss när vi är där.
10. Jag har lärt mig "övergångsställes-tempot". Att vänta på grön gubbe är överskattat!
Det är härligt att känna att man äntligen kommit in i en vardag och ett tempo som passar en. Vi hinner både med skolan, plugg, roligheter, aktiviteter, träning och att ibland bara ta det lugnt. Det tog nästan 3 månader att hitta det där tempot, men det var det värt. Dessa första 3 månaderna här har definitivt varit de roligaste i mitt liv, so far.
Idag är det söndag igen. Och en regnig söndag dessutom! Det kan ju vara något av det absolut tråkigaste som finns. Man vill inte gå utanför dörren på grund av vädret, allt är stängt och plugget kallar. Blööö... Men men... Det ingår i den där "vardagen". Varje dag kan ju inte vara 20-gradig och solig.
Därför spenderade jag morgonen på mitt rum. Jag öppnade 1a adventspaketet som Emmy hade med sig från mamma och pappa, och hade en liten julig stund. Så himla mysigt!! I paketet fanns en liten tomte som nu står på mitt rum för att ge lite stämning. Tack snälla!
Jag blev också sugen på en liten nostalgitripp, så jag bläddrade igenom bloggen och läste gamla inlägg. Hur kul som helst att se hur mycket som helst. Men också lite oroväckande! Herrejösses vad min svenska blivit dålig! Mycket stavfel, misstag i meningsbyggnaden, särskrivningar och annat slarv... Bra tecken för spanskans skull, men pinsamt för svenskan. Ber om ursäkt och skäms lite för hur dåligt jag skrivit och ska försöka korrläsa bättre innan jag publicerar. Problemet är att jag inte upptäcker felen när jag korrläser. Jag tänker på engelska och har lättare att hitta orden på engelska och spanska än på svenska. Dessutom är spanskan helt "felvänd". Man bygger meningar i helt annan ordning än i svenskan, och jag inser att jag har börjat använda den "spanska ordningen" när jag skriver på svenska här i bloggen... Oj oj oj... Blir spännande att komma hem och prata svenska igen... Haha!
Utöver detta så blir denna dag bara fylld av studier och förberedelser inför "terminsexamen" på onsdag. Hjääälp! Läskigt! Prov på allt vi lärt oss... Och ni kan ju tänka er hur mycket det är! I'm scared! Haha!
Jag och Rebecca gick iväg och tog en julig chai på Starbucks för inspiration, och nu är det bara ner med näsan i böckerna. Regnet smattrar mot fönsterrutorna och jag ser fram emot att vara färdig så jag kan starta en film och bara mysa med en ansiktsmask som jag köpte igår. Och sen ikväll är det ju fotboll, så det lär definitivt bli en trevlig kväll.
En trevlig kväll blev det även igår! Regnet öste ner från morgon till kväll, men Hanna, Thea och jag vägrade sitta inomhus hela dagen. Så vi bestämde oss för att mötas vid Plaza Espanya och ett av Barcas coolaste köpcentra "Arenas" vid 16-tiden. Vi var alla ganska dyngsura när vi anlände då blåsten gjorde regnet mer eller mindre horisontellt. Tur att vi skulle spendera resten av kvällen inomhus! Vi gick i lite affärer, hittade en av Barcelonas mest kända "macaroons-butiker". Enrich Rosich Macaroons! Eftersom de är naturligt glutenfria, och jag råkar älska dem, så kunde jag och Thea inte låta bli att köpa en liten box med de färgglada godsakerna. Vi tog olika smaker! Karamell, som var den absolut bästa, Capuccino, Ros/hallon och Passion/choklad. Sjukt gott kan jag lova! Definitivt värt fler besök!
Därefter gick vi och handlade lite snacks och förberedde oss för vår huvudaktivitet. Bio! Det är sååå mysigt att gå på bio här! Det känns så normalt på något sätt! Vi bestämde oss för att se "Los pinguinos de Madagascar". En tecknad barnfilm som var hur gullig som helst! Vi satt där tillsammans med småbarn och deras föräldrar/mor-far/föräldrar och bara njöt av hur fantastiskt gulliga vi är. Haha! Filmen var helt på spanska utan subtitles, och det var jätteroligt att inse att man fattar näst intill allt. Det var någon gång som alla barn brast ut i skratt och man själv satt där som ett fån och uppenbarligen inte förstått ett skämt, men det var inte så ofta. Haha!
Efter filmen gick vi lite till i butikerna innan vi bestämde oss för att avsluta vår mysiga lördagkväll med finmiddag på McDonalds. ;) Vi hoppade på metron som vanligt och sedan följde den absolut sjukaste metroresan jag någonsin upplevt. Jag är nog fortfarande i chock!
Det började som en helt vanlig resa! Vid 20-tiden på kvällen är det alltid mycket folk i vagnarna och ganska trångt. Men inga konstigheter! Vi skulle åka typ 10 stationer och det var efter kanske 2 stopp som det hela började. Plötsligt började någon skratta i vagnen. Och sedan började en annan person. Och sen en till i andra änden av vagnen. Vi tittade förvirrat runt på personerna, och sedan började nästa. Några barn, äldre, unga, män, kvinnor. Alla bara skrattade. Någon skrattade så tårarna sprutade och tillslut brast även vi ut i skratt. Det var omöjligt att inte dras med. Få saker är så smittande som skratt! Jag har ingen aning om vad vi skrattade åt, men vi kunde inte sluta. Tillslut skrattade näst intill alla i vagnen och folk från andra vagnar tittade förvirrat på oss. Det kändes som att vi var med i en TV-show och jag bara väntade på att Ashton Kutcher skulle hoppa fram och säga att vi var med i Punk'd eller nåt. Hela grejen var så sjukt absurd! Och de stackars människorna som hoppade på skrattvagnen tittade förundrat på alla som vek sig dubbelt av skratt. Några ungdomar som hoppade på tittade hjälplöst och frågande på oss, men det ända man kunde göra var att rycka på axlarna och sedan fortsatte vi skratta tillsammans.
Det var så sorgligt att hoppa av! På de 8 stationerna hann man bli så himla glad trots att jag fortfarande inte vet vad vi skrattade åt. Om det var en grupp elever från skratt-yoga, ett planerat experiment för att se hur man kan sprida skratt, eller om det helt enkelt bara var något som var förbannat roligt. Oavsett var det så himla kul och fantastiskt! Något av det märkligaste jag varit med om, men samtidigt är jag så himla glad att vi hoppade in i just den vagnen. Det var omöjligt att inte ryckas med och efteråt när vi kom ut på perrongen så kunde vi inte sluta le. Så mycket ett skratt kan göra!
Vi åt vår middag på Donken och pratade massa skit en bra stund innan vi skiljdes åt för kvällen efter en supermysig eftermiddag. Ibland räcker det med bio och några timmar tillsammans för att hela dagen ska kännas lyckad. Tack vare fantastiska vänner så behöver inte allt vara så överambitiöst!
Jag hade en myskväll med lite mer film, lyssnade på musik och sjöng lite på mitt rum. Det var längesedan sist och jag njöt verkligen av att leka lite med toner. Jag letade till och med fram lite gamla sångläxor för att sjunga fokuserat. Låter knäppt, men jag saknar det. Måste hitta ett sätt att få utlopp för det här!
Jag somnade ganska sent ackompanjerat av åskmuller utanför fönstret. Ganska mysigt faktiskt! Sov som en stock och vaknade utvilad idag.
3 månader i Barcelona. 13 dagar tills jag åker hem för jullov och får träffa min fina familj igen. Jag längtar! Men jag vill också njuta av de dagarna som är kvar här. När jag kommer tillbaka efter jul kommer här vara jättemånga nya människor att lära känna och det är liksom ett nytt kapitel. Men än så länge är detta kapitel inte helt färdigskrivet, så ni får hänga med mig ett tag till så ni inte missar slutklämmen. Det kanske till och med blir en cliffhanger? Vem vet? Så stay tuned!
/J
Julstämning på Arenas
Enric Rosich!
Så fiiiiiina
Och gooooooda
Fina Thea
Thea, Hanna och våra palomitas
BIOOOO
Man blir glad av pingviner
Barnfilm är myyyyyys
Julpynt
Hannis!
Kulinarisk upplevelse!
Adventspresenter och chokladkalender! Redo för december!
Så sjukt juligt!
Fina tomten som ny pryder mitt rum!