BarcelonaLetters: 22 veckor

Idag vaknade vi upp till ett soligt Barcelona, och första dagen på den nya månaden. Mars. Det är helt bananas att det redan är mars. 2 månader sedan jag kom tillbaka efter jullovet, 6 månader sedan mitt Barca-äventyr började. Och lite panikgivande, 2,5 månader tills det är finito. Vill inte tänka på det. Vill inte fundera på hur lång tid det har gått, och hur lite det är kvar. Jag är inte färdig här. Inte på långa vägar.

Den gångna veckan har varit en liten rollercoaster, minst sagt. Vi har dippat, haft hemlängtan och mått allmänt konstigt allihop. Vi är inte så bra på att hantera det här "annorlunda" som pågått de senaste dagarna. Vi är lite rastlösa eftersom vi många dagar slutar redan vid 12, och inte kan gå till stranden. Men vi har redan sett det mesta "turistiga" och samtidigt som vi vill hitta på saker heeeeela tiden, så har vi inte energin att ta oss för något stort. Det blir långa luncher i solen, promenader, en sväng till strandpromenaden bara för att hänga, och ja, chilla.

Nyss nämnda aktiviteter är verkligen det som gör livet här så härligt. Och jag blir arg på mig själv när jag tillåter mig själv att dippa i denna fantastiska stad. Jag menar, allt jag precis nämnde... Det är vardagslyx! Allt behöver inte vara så extravagant hela tiden. Att bara umgås med sina vänner i världens bästa stad. Det finns verkligen inte en enda liten grej att klaga på.

I fredags blev det just en sådan dag. Jag, Hanna och Rebecca hängde kvar i skolan för att vänta in Milan som slutade senare, och sedan var vi tillsammans med på graduation. Efter det gick vi ut i det fina vädret och styrde stegen mot.... Trumvirvel.... Cup & Cake. Vi borde snart få stammisrabatt, tycker jag. Vi kom mitt i ruschen, men eftersom vi är deras favvisar, så fixade de ett bord till oss. Och där satt vi sedan i de följande 3,5 timmarna. Pratade, skrattade, käkade god lunch och hade det supertrevligt. Som alltid!

Kvällen blev lugn! Vi är lite viejas (tanter) just nu! Haha! Inget sug för att gå ut och klubba eller hänga på Summum. Så det blev myskväll istället! Tror vi har passerat törsten efter hela det där "utelivet" som alla nya går igenom nu. Det gjorde vi de första månaderna, och nu är det inte lika kul längre. Inte svårare än så! Kanske kommer tillbaka lite sedan där det blir varmare igen, men just nu känns det bara som ett projekt att ge sig ut och svira.

Det resulterade i att vi ju var pigga och glada igår! Solen sken, blå himmel, och inte ett moln. Ja vad gör man då i Barcelona? Drar till playan såklart! Vi börjar få lite abstinens nu, tror jag! Det är inte "sola-bada" varmt, men så himla gött att sitta i bara tunn kofta och jeans, solbrillorna på och nyllet upp i solen. Titta åt höger och se hundratals meter Barceloneta-strand, och åt vänster det ståtliga Hotel W. Har saknat den vyn! Bredvid mig, Hanna, Rebecca och Milan, och framför mig ett klart turkost hav. Kan ni se det framför er? Looooooooove it!

Där satt vi länge och bara njöt av vädret, vyn och sällskapet, innan vi promenerade tillbaka in mot stan och Plaza Jaume. Vi var lite hungriga, så vi passade på att gå till Wok to Walk. Kommer inte ihåg om jag nämnde det i Valencia-inlägget. Men iallafall, mina vänner åt på Wok To Walk när vi var i Valencia, den dagen vi skulle åka hem, och jag tyckte det kändes lite risky att köpa take-away-mat innan en 3 timmars tågresa, med tanke på glutenallergin.

Men igår, då vågade jag prova. Och OH MY GOOOOD vad gott! Jag har aldrig varit något Wok-fantast, men herre min guuud vilket käk. Konceptet går ut på att man får en liten lapp med alla alternativ, man beställer, och sen får man se hur kocken lagar just din personliga wok rakt framför ögonen på dig. De hade dessutom en "glutenfritt-lista" så det gjorde valet betydligt lättare, och min wok blev en blandning av risnudlar, spenat, råkost-blandning, cashewnötter, champinjoner och såsen "Bankok" som smakade curry och kokos. Efter att kocken svängt ihop blandningen, så choffade han upp woken i en take-away-låda och vips, så hade man lunch.

Så vi hade våra egendesignade wokar, och sedan walkade vi en liten bit tills vi hittade en vägg där solen stod rakt på, och där satte vi oss för att avnjuta en exemplarisk lunch. Tittade på folk, solade, snackade och bara hade det gött i ytterligare några timmar. När vi inte längre hade känsel i rumporna reste vi oss och gick i lite affärer, innan vi delade på oss och tog oss hemåt. Mörkret hade lagt sig när jag nådde residenset, och det blev sedan ytterligare en lugn kväll med Melodifestivalen och lite godis.

Och så var det söndag. 1 mars. Ännu en solig dag, och fönstren är helt öppna så jag känner värmen i ryggen när jag sitter och bloggar i sängen. Jag har gjort en massa "måsten", och känner mig allmänt nöjd med mig själv, faktiskt. Duschat, fixat naglar, noppat ögonbrynet, storstädat rummet och ommöblerat mina väldigt få kvadrat. Man får ju göra vad man kan, liksom.

Tömde ut min låda med kvitton som jag haft sedan september, och hamnade på en galet nostalgitripp från första dagarna här i Barca. Första lunchen på Cup&Cake, biljetten upp till Tibidabo som vi för för första gången besökte dag 3, kvittot från min, Rebeccas och Hannas Hard Rock Café-lunch dag 6 då vi knappt kände varandra men var i extremt behov av varm mat efter att ha ätit knäckebröd i en vecka. Parc Guell-inträdet, första fotbollsbiljetten. Ja ni förstår!

Så mycket vi gjort och sett sedan den 7e September. Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar Barcelona, alla människor jag lärt känna och allt jag hittills fått uppleva. Min Barca-bubbla utsätts för lite turbulens ibland, som denna senaste veckan. Men när jag tittar ut genom fönstret och ser mitt Barcelona, så vill jag inte ändra på någonting.

(Skulle ju då i och för sig vara att Thea och Salome kan komma tillbaka igen, att mina Barca-kilon kan försvinna snabbt, och att mamma och pappa kan komma hit nuuuu (14 dagar kvar!!!!))

Men utöver det, not a thing!