EL CLÁSICO!!!!!! Här i Barcelona är El Clásico-dagen helig (trots att den infaller på olika dagar varje år). Det är dagen då det är spänning i luften, ångest över vad som kan hända, rivalitet, Madrid-fans i staden som enligt Barca-borna inte har här att göra. Dagen då hela fotbollsvärlden (och typ resten av mänskligheten också) bänkar sig framför Tvn för att se årets match. 2 av världens bästa fotbollslag (eller om ni frågar mig, Världens bästa Barca, och så dom där wannabe marängerna på andra planhalvan) som ska visa vem som är bäst. Och avgöra... ja, egentligen avgör det ju inte så jättemycket just idag för det handlar bara om 3 poäng precis som i vilken annan liga-match som helst. Men vinnaren kommer leda ligan. Vara herre på täppan. Och framför allt, tysta sin största rival.
Förstår ni vilken dag det är?! Om ni inte märkte det så gjorde jag precis mitt försök till en journalistisk cliffhanger om ämnet jag älskar mest att skriva om. Lyckades jag tagga er? (Isåfall, 21.00 på TV12)
Hur det går, och vilken typ av journalistik ni får se i efterföljande inlägg, beror på resultatet ikväll. Så snälla Barca, vinn så jag kan skriva ett riktigt "Happy-go-lucky"-inlägg. Det är mycket roligare!
Hur mycket det än bär emot att skriva det, så är det ett tragiskt faktum att jag inte kommer vara på plats för att se detta spektakel. Känns tufft med tanke på att showen utspelas 15 minuter från mitt rum. Men när den billigaste biljetten, längst upp, kostar 245 euro, så inser även jag mina begränsningar. Det är ett El Clásico, och jag har drömt om att se det live typ forever. Men som sagt, ibland får man ta till lite sunt förnuft. Och även om jag kanske inte kommer vara bosatt här nästa år när det är dags igen, så är det på min Bucket list. One day, my friends. One day.
Och då är dessutom min plan att jag ska vara sportjournalist, och se matchen från långsidan. Det låter väl som en strålande idé, don't ya think?
Idag är det inte bara El Clásico-dagen. Utan det är också den sista dagen på vecka 25, och den sista dagen på mitt 2-veckor långa lov.
Ett lov som började segt, men najs. Avslutades med de bästa 5 dagarna ever med mamma och pappa som jag aaaaaaaldrig kommer glömma, och nu avrundats med 2 lugna "dagen efter"-dagar.
Alltid efter något "stort" hänt här, så har jag mina "dagarna efter". Dagarna då man liksom går tillbaka till verkligheten, accepterar faktum och påbörjar något nytt.
Det var så efter jullovet, efter att Thea och Salome åkte och nu efter att mamma och pappa var här. Livet vi har här är så annorlunda, så när något inträffar påverkas vi.
Att mamma och pappa var här hos mig, var helt fantastisk. Som jag skrev i mitt långa, förra inlägg, så hade vi hur kul som helst. Jag har saknat dem så mycket, och äntligen fick jag visa dem mitt Barcelona. Men det innebar ju också att efter de 5 dagarna, som dessutom gick alldeles för fort, så var jag tvungen att säga hej då igen. Jag hatar att säga hej då. Även om det så bara är för 1,5 månad, så är det definitivt inte på min "saker Johanna är bra på"-lista.
Så jag har haft mina 2 "dagar efter" nu. Och jag måste säga, jag är såååå redo att börja skolan igen imorgon. Jag vill inte vänta en dag till utan vara igång igen NU. Fortsätta lära mig, finslipa språket och njuta av tiden som är kvar. För let's face it. Oavsett hur läskigt och vemodigt det känns, så är det bara 1,5 månad kvar tills mitt EF-äventyr är slut. Det är svårt att förstå hur galet fort det har gått, men det är så det är. Vad som händer efter detta får vi se. Jag har inte velat tänka på det, men jag börjar inse att Barca-bubblan inte kommer vara för evigt.
Så tro mig när jag säger att jag ska göra det bästa av varje minut jag är här till och med den 16 maj.
En bra början på min "nystart" hade varit att Barca vinner ikväll. Så, vänligen be till våra högre makter igen. Det funkade ju är det handlade om vädret förra veckan. Så why not?
Tjingeling!
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar