BarcelonaLetters: Konsten att packa en resväska volym.2

Jag skrev ett inlägg med liknande titel för 9 månader sedan. När jag satt hemma i Skanör den 6e september med fjärilar i magen, en väska som inte gick att stänga och en hjärna full av tankar.
Det var dagen innan jag skulle ge mig iväg på den resa, som jag kände på mig skulle bli det bästa jag någonsin gjort.
Det var dagen då jag försökte räkna ut vad man behövde i en stad som Barcelona. Hur varmt är det? Vad får plats i rummet? Den här måste med! Får jag användning av denna? Kommer jag träffa trevliga människor? Kommer jag klara detta?
Den 6e september satt jag där med sjuttioelva-tusen frågor.

9 månader senare, den 15e maj, sitter jag här, i Barcelona, med svaren.

Idag har varit en jobbig dag. Om jag ska vara helt ärlig, så har hela veckan varit jobbig. Man är som en enda stor röra av mixade känslor. Man vill åka, men man vill stanna. Framför allt så är det största problemet just det faktum att vi ska "lämna" något bakom oss. Ett avslutat kapitel. Vi ska lämna staden, lärarna, skolan, Barcelona-livet och svårast av allt, vännerna. Kan man någonsin förbereda sig för att säga hej då till någon man delat så mycket med?

Trots tuffa känslor, så har veckan varit härlig. Vi har hunnit med alltifrån middagar, till shopping, slutexamen, strand och packning. Hektiskt, men roligt!

Vi började veckan med att ha en sen dag. Vi slutade 16.30, men vi låg inte på latsidan för det. Ni vet, när man har bott i Spanien i 9 månader, så måste man ju komma hem med något nytt inköp härifrån. Så jag och Cajsa trotsade värmeböljan (33 grader) och begav oss in i stan. Vi började med energipåfyllning på Hard Rock, och sedan vässade vi armbågarna. Och japp! Vi hittade massa kul! Gissa från vilka affärer?... HM, Zara och Mango... Som finns hemma... Suck... Meeeeen, vi försvarar det med att iallafall Zara är spanskt!

Klockan 22.30 störtade vi in genom porten på residenset och var helt färdiga. Shopping är som ett gympass, ta mig tusan. Speciellt i värme! Jag tror jag somnade 5 minuter efter det att jag i zombiemode fått av mig smink och kläder.

I tisdags var det inte heller något fel på värmen. Då började vi 8.40 och slutade 13.00. Helt perfekt! Vi började dagen med att ha vår slutexamen. LÄSKIGT! Tog ca.2h och provet bestod av läs/hör-förståelse, en uppsats samt en grammatikdel. Ganska omfattande, dvs. Det kändes bra, men man vet ju aldrig med sådana där prov.

Så fort sista timmen var slut så stack jag och min solbuddie Cajsa till stranden. När det är 34 grader är det där man ska vara! Vi solade, svettades, badade and repeat. Lätt varmaste dagen hittills! Men hur härligt som helst! Believe me!

Kvällen bjöd på Champions League, som ni kanske kunde gissat. Jag, Rebecca, Milan, Alexandra och Anastasia möttes upp på en bar inne i centrum, där vi tillsammans med många andra fick se FCB gå vidare till final i CL och slå ut Bayern. Riktigt jäkla bra sista-match att se i Barcelona. Och som ni kan tänka er, så firade katalanerna det här rätt ordentligt med fyrverkeri och tutande bilar. Precis som dagen efter då Real Madrid gick samma öde till mötes som Bayern och åkte ut mot Juventus. Då var det partey, kan jag lova. Nyårsafton deluxe!

Onsdagkväll hade vi middag tillsammans på Le Pain och det var hur mysig som helst, men utöver det var det en ovanligt lugn dag för att vara denna veckan.

Även igår. Det var så otroligt jäkla varmt, och värmeböljan gav oss 38 grader. Lagom..
Vi hade skola från 8.40-13.00, men jag kunde inte åka direkt till playan. Jag och Linda hade nämligen vårt sista projekt. Vårt föredrag på 30 minuter som skulle redovisas. Och ja, det är faktiskt lite läskigt att stå och babbla i en halvtimme på ett annat språk än svenska. Men det gick superbra! Wiiiii! Vi pratade om okända fakta om Spanien, och vi lyckades hålla publiken intresserads hela tiden. Så både vi och lärarna var supernöjda!

Under kvällen började sedan det till en början omöjliga uppdraget att packa ner sitt liv i 2 väskor.
Hur mycket prylar kan man ha egentligen? Imponerad över allt jag lyckats få plats med på mina 8 kvadrat.

Och så blev det fredag. Vaknade med en klump i magen idag. Sista dagen.

Något sammanbitna lyckades vi ha 2 lektioner på morgonen med bara enstaka spill av tårar. Vi lekte, hade tävlingar, sjöng. Men vad vi än gjorde så fanns den där tanken i huvudet. Sista.

Klockan 13 samlades alla uppe på taket för att vara en del av vår officiella examen. Då kom tårarna. Då släppte allt. Vi fick våra hattar, våra diplom (och jaaaaaaaaaa jag fick A :D, så jäkla glad!!!!), tog massa foton. Och sedan var det dags att säga hejdå till lärarna och eleverna som vi inte träffar ikväll.
Så otroligt svårt att säga hej då till människor som varit ens trygghet och gjort hela äventyret så bra. Det går inte riktigt att förklara det hela.

Efter en massa kramar drog vi oss hemåt till terassen på residenset. Där har vi, jag och mina vänner, sedan legat och bara pratat, filosoferat och njutit av Barcelona.

Jag har tillslut lyckats få ner hela mitt spanska liv i mina två väskor och det känns märkligt att titta runt i rummet och se alla hyllor tomma. Här, i detta lilla rum har jag bott i 9 månader. Granne med mina bästa vänner, hela Barca utanför fönstret, ett element som är sönder, en liten pojke i grannhuset som spelar blockflöjt varje eftermiddag och ett kylskåp som gör ett tick-ljud några gånger i timmen. Mitt rum. Här ska någon bo efter mig. Förmodligen redan på söndag när jag är tillbaka hemma i Skanör. Då ska någon annan påbörja sitt äventyr här i denna vackra stad.

Nu sitter jag med svaren på mina frågor. Det är det bästa beslut jag tagit så här långt i mitt liv, och jag ångrar ingenting. Jag har lärt känna Barcelona, jag vet precis vad man behöver här och hur man ska föra sig, vart man ska befinna sig, hur man lever här och hur jag kommer till metron. Jag har träffat vänner för livet, och ja, jag klarade det.

Nu ska vi njuta av sista kvällen tillsammans och gå ut på restaurang och käka en god middag.
Imorgon ger jag mig iväg hemåt till Sverige igen, och trots alla känslor så känns det ändå bra. Jag längtar som en tok efter att träffa alla mina nära och kära, och även att det nog kommer kännas märkligt ett tag att vara turist i sitt eget land, så kommer man vänja sig och kunna fortsätta detta äventyr man startat som den människa man blivit.

Framför allt för att jag är så otroligt tacksam för allt jag fått vara med om här. Alla jag fått lära känna, allt jag lärt mig och att jag alltid kommer ha Barcelona som mitt andra hem.

See you soon Suecia!