När man kan se sin "hemfärds-dag" inom väderprognosen i iPhone-appen. Den visar 10 dygn.
Jag har ordbajsat och använt bloggen som bollplank ganska mycket den senaste tiden för att försöka reda ut mina tankar kring just denna hemfärd. Jag har verkligen ansträngt mig för att få ner det i skrift, och på så sätt få klarsida på det. Och jag är rätt övertygad om att det är smått förvirrande och ganska trist för er att läsa. Men det är vardag just nu, och jag har lovat er att jag ska berätta hur det är på riktigt.
Tack och lov är man inte ensam om denna tankecirkus. Senast idag spenderade vi en lång middag, gamla tjejgänget från september, med att gång på gång förklara. Men man börjar säga någonting, och slutar med något helt annat. Vi vill åka hem den 16e maj, vi är inställda på det. Men vi vill samtidigt stanna.
Jag tror vi kom överens om att det helt enkelt får komma efterhand. Svaren på funderingarna, menar jag. Lärarna har full koll på våra tankebanor, de hjälper oss bäst de kan. Men utöver det handlar det bara om att ta vara på tiden.
Och ja, jag vet att allt det här låter som världens mest deprimerande fas, och att vi går igenom något tragiskt och svårt. Så är inte riktigt fallet. Inte så extremt. Men nog fan är det svårt. Jag tror att endast de som gjort någon liknande resa, under en så lång tid, kan förstå helt och hållet vad det innebär att lämna det liv man byggt upp, och de människorna man blivit så tight med, som nu ska resa hem till olika delar av världen. Nog fan är det svårt.
Men vi njuter! Just det är inte så svårt. Inte när det är 25-30 grader varmt, strålande sol och ett Barcelona som visar sig från sin allra bästa sida. Det är svårslaget! Vi kan vara ute till långt in mot småtimmarna utan att frysa, gå i shorts och linne, hänga på stranden. Ja, hela det där livet är äntligen igång! Och jag älskar det!
Vi har haft ganska dålig timing dock med vårt schema, så de bästa soldagarna har vi haft lektioner mitt på dagen. Men just nu är jag så taggad på att nå perfektion med språket, så jag hittar motivation ändå. Och nu ska helgen bli fin, så då satsar vi! I tisdags slutade vi 13, och planen var att dra dirr till Barceloneta, men lagom tills dess, så rullade molnen in. Typiskt...
Så istället blev det en hel eftermiddag i stan med vår sköna göteborgska Cajsa. Det var tokvarmt, så vi pallade inte gå i riktigt så många affärer som vi planerat. Men det blev ändå lite provat, och ett linne fick följa med hem. Efter det, när energinivån sjönk, letade vi upp WokToWalk och fick oss vars en fin fin, egendesignad wok, to walk. Vi satte oss tillsammans med alla turister på trappan till katedralen för att käka, och där stannade vi typ 2 timmar och bara chillade. Undrar hur många turistbilder man hamnade på? Herregud, vad det skulle tas selfies och gruppbilder. Vill inte kännas vid att jag var likadan för några månader sedan.
Tydligen såg vi ut som turister också, för en sådan där läskig gatuartist var vääääldigt intresserad av att skrämma oss. 2 gånger! Han gick upp bakom oss, petade mig på armen, varpå jag ju vänder mig om och möts av en gående kropp utan huvud. Inte första gången jag ser den typen av gatuperformer, men fyförihelvetessatansskit (sorry bout' that) vad jag höll på att få en hjärtattack eller kiss i byxan. På riktigt! INTE OKEJ!!!! Nästan att det blev som i American Funnits Home Videos ni vet, när den skrämde ger en rak höger till skrämmaren. Han kunde gott fått en...
Anyways, vi hann med glass och några affärer till innan vi gav upp och drog oss hemåt vid 19-tiden. (man får äta glass när det är varmt!)
Vi har mycket skola nu! Men det är kul tycker jag! Mireia frågade vad vi ville göra dessa sista veckorna och det har resulterat i att vi gör allt som lekar, tävlingar och spel. Men vi lär oss samtidigt! Bästa sättet, tycker vi. Så vi har väldigt skoj! Vi gör olika övningar där vi ser hur mycket vi lärt känna varandra efter 9 månader, pratar om allt mellan himmel och jord, och berättar våra livshistorier mer eller mindre. Det fina med denna skolan är ju att 90% av konceptet är att man ska prata prata prata prata. Så, så länge vi pratar och övar på konversationsflytet, så kan vi göra vilken lek som helst. EF for the win!
Förutom skola och strand, så kunde väl ingen missa fotbollsmatchen igår? För mig var det svårt att undkomma. Och det ville jag inte heller. Ibland är jag ju dock så irriterande förnuftig och ekonomisk. Så jag valde att spara de 300Euro (!) som biljetterna kostade, och se den hemma istället med folk. Och to be honest, under de första 45, (till och med under de första 60), så kände jag mig nöjd med mitt beslut. Barca-Bayern hade ju varit en dröm att se, men med inga mål och ganska avvaktande spel, så kunde jag ha mer nytta för de pengarna.
Men sen så hände det ju. Pang Boom Paff och så var det 3-0- Och då... Då övervägde jag starkt att springa till Camp Nou bara för att få vara näääära händelsernas centrum och höra jublet. Märk väl. Springa. Jag springer inte om jag inte blir tvingad eller typ jagad. Så detta var stort.
Tack och lov lyckades jag ta mitt förnuft till fånga, och njöt av de sista minuterna då mitt underbara Barca gjorde narr av Bayern. Ibland är fotboll så härligt! Och direkt vid slutsignalen hördes både raketer, och hundratals bilar som tutade. En fot i en Champions Final, det ska firas! Speciellt i staden där fotboll är religion!
Och så var det torsdag. Skola 8.40-13.00, sen förberedelser med Linda inför vårt slutprov som vi har nästa vecka i form av ett föredrag och sedan hem till balkongen för att sola. Men först, ett Skypesamtal till min födelsedagsfirande syster. Hela släkten på besök i hennes lilla lägenhet, och det blev ett kärt digitalt återseende. Kul att kunna vara med lite på hennes födelsedag iallafall. Första gången jag inte är hemma och firar. Men det blir väl så med åren. (oj gud vad gammal jag lät där...)
Skickar ännu ett grattis vi bloggen! GRATTIS EMMY!!! VÄRLDEN BÄSTA SIS!! <3
Efter några timmar i solen, bananpannkakor till middag och häng med tjejerna, så känner jag mig nöjd för idag. Ska ta en dusch, se på hockey (några av mina JVM-killar e ju med i hockeyVM och jag är ju en obotlig sportfjant) och sedan bara fixa inför imorgon.
Imorgon är vår avskeds/graduation-fest. Hur sjukt är det? Minns dagen jag kom hit och var rädd, nyfiken och lost. Nu ska jag ha studentfest. Tror det kommer bli hur kul som helst och jag ska berätta allt för er efteråt. Men det är svårt att tänka på hur snabbt det gått.
Nog fan är det svårt.
Vi hörs!
/J
Survival mode i värmen och frulle på Costa! Passion/mango-slush! Yum!
Definitivt sista selfien med jeans
Cajsa nöjd med sin wok
Kärade ner mig i denna på Mango... Ska jag?
Godis är gott!
Historiens mest perfekta glasskula
Klockan 9.30 på morgonen
Bruna ben och vita skor
GRATTIS EMMY!!!!! :D <3
Ska nog ha det rätt gött kommande vecka!
Jag och Linda förberedde vår powerpoint. Problem uppstod dock där allt kom upp på arabiska. Och vi kunde ju inte hitta inställningarna heller. ARABISKA!?
2 utslagna mästersolare
Dinner! Bananapancakes bestående av 1 banan, 1 ägg plus en äggvita. Voilá!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar