BarcelonaLetters: 18 veckor

Idag är det 1 månad sedan jag kom tillbaka till Barcelona efter jullovet. 1 hel månad.
En månad som gått otroligt fort, med lite berg-och-dalbana och hemlängtan i början, men som sedan gick tillbaka till det underbara livet här i Barca. Det känns som det var igår jag gråtande sade hejdå till mamma och pappa på Kastrup, men samtidigt känns det som att det var en evighet sedan. Tidsuppfattningen är lite out of control, om vi säger så...

Iallafall, 1 månad sedan jullov, 18 veckor i Barcelona. Och vilka fantastiska 18 veckor det har varit. Jag skulle inte ändra på en enda grej! Alla vänner och upplevelser! Jag tror det är det här alla snackar om när de säger "njut av livet".

Idag när jag slog upp ögonen, klockan 10.30, så strålade solen in genom mina fönster. Jag hade visst glömt rulla ner grejen som stänger ute ljuset (har för sekunden totalt glömt vad det heter på svenska, och att googla "grejen som stänger ute ljuset på natten" gav inga större ledtrådar). Iallafall, det såg direkt ut att bli en alldeles strålande söndag. Too bad för mig att jag hade ton med läxor att plöja igenom... Ja, jag har sparat det till sista dagen.. Will I ever learn?... Så det var inte svårare än så... Plugg, plugg och lite mer plugg. Ett avbrott för att fixa lunch, och sedan mer plugg. Ännu ett avbrott när städerskan skulle fixa rummet, och jag snällt fick vänta ute i korridoren i 30 minuter. (ja man ska väl inte klaga). Dock gav jag mig själv ett pluggbreak under tiden, och tog snabbt fram andra boken i Fifty Shades Of Grey-serien, som jag totalt sträckläst de senaste kvällarna. Ja, de är snuskiga, men också riktigt jäkla bra. Och idag, när jag satt ute i hallen och var mitt uppe i ett kapitel och ett stycke som var lite 18+, så avbryts jag plötsligt av 8 nunnor som kacklar i korridoren bredvid mig. Som tagna ut Sound Of Music, i sina (no offence) roliga kläder, kom dessa 8 små tanter springande förbi mig och tittade på mig med stora ögon. Jag visste inte om jag skulle rodna eller fullkomligt asgarva. Hela situationen var bara så förbannat komisk. Tack och lov stannade inte och frågade mig någonting, då hade jag väl fått gå och bikta mig imorgon. Dagens lärdom, undvik en situation med Fifty Shades och nunnor.

Mer intressant än så blev inte denna söndag. Solen har strålat in genom fönstret, och jag är smått oroad för en väldigt ojämn bränna på ena sidan av ansiktet. Men annars, nada. Student life, at its best.

Däremot så har fredagen och lördagen bjudit på betydligt roligare grejer. Om vi börjar med fredagen, så var det först och främst en skoldag. Vi gick från 8.40-11.30, och sedan intog jag, Rebecca, Thea och Hanna, våra nu obligatoriska platser i soffan i väntan på Salome. Vi snackade med våra roliga allt-i-allo-sar Jose och Carlos, och vi fick den finaste av komplimanger. De tyckte att vi lärt oss så mycket! Carlos utbrast plötsligt, "vi har ju en helt normal konversation". Med det menade han att vi förstod, svarade, skämtade och pratade i vanligt spansk tempo. Utan att ens tänka på det. Som språkstudent, efter bara 4/5 månader, är det den finaste av komplimanger. Wiiiiii!

Vi var sedan med på Graduation, och det blev något tårfyllt när det var dags att säga hejdå till Emma. Alla dessa hejdå... Det kommer bara bli jobbigare och jobbigare...

Men vi lättade senare upp stämningen med en tur in till stan. Jag lindade min fortfarande skadade fot hårt, och i tighta Nikeskor var det inga problem att hålla stadstempot. Vi hittade en ny, organisk restaurang som även var en butik, och där avnjöt vi en finfin långlunch. Här är så många ställen! Fortfarande oupptäckta! Efter flera timmar bestämde vi oss för att 'call it a day', och vi delade på oss. Jag och Rebecca styrde stegen hemåt, och där blev det middag och sedan myskväll. Kändesinte superlockande att gå på bar i gympaskor och lindad fot, så det blev högläge och film för min del. Funkade det med!

Igår sov vi återigen ganska länge. Fortfarande imponerad av mig själv att jag sover så gott i denna sängen, trots dess urkassa kvalité. Men jag skyller på storstadstempot. Vi är helt enkelt väldigt trötta när vi väl når kudden.

Jag, Rebecca och Salome hade dagen till ära siktet inställt på utflykt. Längesedan vi var ute på något kulturellt och nytt, så vi var verkligen taggade. Och sedan gjorde det ju inte saken mindre intressant när målet för dagen var Barcelonas Choklad Museum. Jag menar, how bad can it be?

Vi möttes upp nere vid Arc De Triomf klockan 2 och vi slogs direkt av hur förbannat varmt det var i solen. Jackor, av. I nätta 18 grader promenerade mot Parc De La Ciutadella och in bland alla turister. Det vimlar av dem nu. Finns det någon vecka på året då denna stad inte är ett turistmål? Tvekis!

Vi bestämde oss för att käka lunch innan museet, och hittade superfina Alsur Café, där vi käkade en jättegod lunch, snackade massa skit och njöt av att sitta ute på deras terass utan att frysa. För min del blev det grekisk yoghurt med färsk frukt och honung. Inte fy skam!
Mätta och glad gick vi sedan med nyfikna steg mot chokladmuseet. För två dagar sedan visste jag inte ens att det existerade.

Väl inne möttes vi av ett gigantiskt utbud av praliner, chokladfontäner och allt annat du kan tänka tid gjort av choklad. Vi köade en liten stund för inträdet och fick till vår förvåning vars en chokladkaka som biljett. De fina "biljetterna" fanns i alla nationaliteter, och jag och Rebecca fick såklart Sverige, medan Salome fick en belgisk flagga på sin. Vi scannade chokladen för att komma in, och väl inne blev vi precis så glatt överraskade som vi hoppats. Vi fick lära oss allt om chokladens historia, fick se filmer om hur det går till när man gör skulpturer, och inte minst, se ett 50-tal chokladfigurer placerade på den utstakade vägen. Allt från meterlånga reptiler, till Disneyfigurer, fotbollsspelare och monument i Barcelona. Jag, som är en smula intresserad av konditoryrket, och själv lekt med både choklad och sugarpaste, var ytterst intresserad av varje liten detalj. Så fantastisk häftigt, svårt och imponerande vad man kan göra men något så vanligt som choklad. Jag var helt ärligt ganska mållös.

Efter att ha sett allt inne på museet lämnade vi efter drygt 1 timme den himmelska doften, nöjda och glada, och gick åter ut i Barcas solsken. Så glad att vi gick dit, och så kul att ha sett. Museum behöver inte alltid vara tråkiga, haha. Vi spenderade ytterligare några timmar på Barcelonas gator och hittade nya, spännande affärer och gränder. Här finns så mycket man inte upptäcker om man inte letar! Vi promenerade upp mot turistområdena igen när solen började gå ner, och där delade vi på oss för att ta metron hemåt. Jag och Rebecca gick inom mercadonan och handlade lite middag som vi lagade nästan direkt när vi kom hem. All chokladdoft gjorde väl oss hungriga! Det blev snabbmiddag, dvs pizza, och sedan bara ännu en lugn kväll med film och mys. One of those weekends!

Och här är vi nu! Söndagkväll, jag sitter och bloggar, väntar spänt på kvällens fotbollsmatch mellan Barca och Villareal som snart börjar 20 minuter härifrån, och jag har det förjäkla bra. Finns inget bättre sätt att utrycka det på! Visst, att plugga är väl kanske inte det roligaste man kan göra en hel söndag. Men jag gör det i Barcelona. Och Barcelona är himla bra!

Häng med mig nästa vecka och se vad vi hittar på för kul! Vecka 19, here we go!

/J