BarcelonaLetters: 5 månader

Idag firar vi 5 månaders anniversary i Barcelona! 5 hela månader, 20 hela veckor! Det är inte klokt vad tiden har gått fort. Skrämmande fort, till och med. Det börjar bli lite klyddigt att räkna månaderna nu, för om man ser på hela "alltet" så har vi snart varit här i 6 månader, alltså ett halvår, om man räknar med lovet. Och det låter ännu mer skrämmande! Så vi säger 5. Då känns det som att vi har längre tid kvar!

Jag vill inte tänka på "sedan". Vill inte fundera på hur det kommer bli när mina vänner åker, eller ju närmre vi kommer maj och det är dags att ha en ordentlig plan för vad som skall komma här näst. Stanna kvar och jobba? Plugga? Åka hem och jobba? Det enda jag vet i nuläget är att jag inte kommer kunna nöja mig med något halvdant. Det låter bortskämt, men efter att ha varit här i ett halvår har hela min syn på saker förändrats, man lever ett så extraordinärt liv i en fantastisk och livlig stad. Att åka hem till lugna Skanör och ta vilket jobb som helst bara för att, känns som att backa några steg tillbaka. Nu har man vant sig vid fart och flärd, och livet man hade "pre-barca" känns så sjukt långt bort. Men det är svårt! Verkligheten är att efter detta äventyr med EF måste man hitta en väg att tjäna pengar eller påbörja resten av sitt liv med nästa steg (vad det nu än är), och det kanske blir knivigt att sitta kvar på de höga hästarna.

Som ni kan höra har jag lite för mycket tid över idag, och då sitter jag och grubblar på sådant här. Men det är nödvändigt det med och med tanke på hur fort tiden går så måste det finnas i bakhuvudet. Trots att min hjärna protesterar vilt.

20 veckor i Barcelona. Söndag igen och vi rundar av en spännande och händelserik vecka. Men inte riktigt än. Först är det fotbollsdags! Wiihoooo! Har Camp Nou-abstinens, haha! En sjukdom jag har lidit av i ungefär lika många veckor som jag har bott här. Idag är det Barcelona-Levante som gäller, alltså ingen toppmatch. Vilket innebär att biljettpriserna sjönk ordentligt, och pengarna jag sparade i Valencia fick komma till nytta. Idag ska jag och Rebecca gå med Salome och Thea, som dessutom har besök. Det ska bli superroligt! Alltid kul att gå på fotboll, men extra kul när det är med tjejkompisarna! Så klockan 16-ish ska vi ge oss iväg mot stadion, och kl.17 börjar matchen! Fin fin avslutning på veckan! (jag förväntar mig en vinsts, haha)

Veckoslutet har varit mycket händelserikt. Iallafall fredagen! Vi började i skolan 8.40 och gick till 11.30. Lektionerna gick snabbt, och sedan stack jag,Thea och Rebecca snabbt iväg till metron för att åka till Ciutadella. Det var nämligen äntligen dags för ett litet frisörbesök! Mycket angeläget med tanke på min utväxt!

Thea hade varit på salongen förr, och det var ett riktigt lyxigt ställe. Vi fick morgonrockar och stolarna bredvid varandra så vi kunde prata skit. Te/kaffe och huvudmassage samtidigt som de lade i slingor och klippte. Himla härlig eftermiddag med tjejerna! Det måste vara det som kallas kvalitetstid, huh?
2 timmar och 15 minuter senare var vi färdiga och fixade! Jag blev klar lite tidigare än de andra, så min frisör frågade om jag ville ha lockar. Ja tack! Så lockiga, piffiga och fräscha lämnade vi sedan salongen och gick ut i den strålande solen och de dryga 17-18 graderna. En så fin dag, och nu kände även vi oss på topp.

Vi åkte hem till respektive boende, och hade lite lugn tid innan kvällens hittepå. Jag har nämnt det länge, och nu var det äntligen dags. 50 Shades Of Grey premiären! Woop Woop! Men först, middag med tjejgänget! Klockan 19.00 samlades vi på en av våra favoritrestauranger, Flax and Kale, där vi avnjöt en prima middag tillsammans. Jag åt det jag alltid brukar (varför bryta ett vinnande koncept, liksom?), det vill säga risnudlar med en kryddig sås, wokade grönsaker, shitakesvamp, färska örter och cashewnötter. Så sjuuuukt jäkla gott! Ska lätt ta dit mamma och pappa när de kommer hit (OM 28 DAGAR WIIIIII). Mamma kommer äääääälska det!! Pappa också för den delen! Haha!

Exalterade och taggade tog vi oss sedan med metron till bion och väntade med spänning. Jag är ju som sagt den enda av oss som läst böckerna, och visste vad som väntade. Men jag har inte gillat recensionerna. Mycket gnäll från framför allt de medelålders männen som jobbar för nöjestidningarna (men hallå, fel person för jobbet. What did you expect?) Men smaken är ju som baken, och äntligen skulle jag få min egna uppfattning. Och utan att spoila något för er som ännu inte sett det, så är jag väldigt nöjd med resultatet i det stora hela. Det är en svår bok att filmatisera, men jag tycker att de gjorde det bra. Vissa repliker kunde de hoppat, för att de lät bara konstiga out loud, men i övrigt var den riktigt bra. De sjuka sexscenerna som det snackats om var inte så många som förväntat efter boken, och det var storyn som i första hand presenterades. Och jo visst, det var lite obekvämt att se vissa saker. Men det var snarare för att det är något vi aldrig sett för. Vi reagerade inte som de medelålders kvinnorna bredvid mig, som antingen var lite tipsy eller bara värdigt knasiga. Så fort Jamie Dornan så mycket som klädde av sig ett klädesplagg så fnittrade de hysteriskt... Mood killer? Och speaking of, Jamie Dornan. I love him.

När vi lämnade salongen efter de dryga 2 timmarna var jag verkligen glad över att ha sett den. Ni som läst boken vet att slutet suger (om man är en hopplös romantiker, som jag själv), och det var ännu jobbigare att se än att läsa. (Tack och lov har jag läst fortsättningen och vet vad som händer sedan, annars hade jag blivit tokig, ungefär som 50% av människorna i salongen blev). Men utöver det, väldigt glad. Äntligen!

Så om ni är nyfikna, gå och se den. Allt snack om jämställdhet, underkastelse och allt annat som varit i ropet sedan boken kom, skit i det, och se den. Få er egna uppfattning, och glöm allt det där och se istället den fina kärlekshistorien och bli förälskad i Christian Grey. Trust me, you will.

Nog med 50 Shades, nu ska jag inte skriva mer om den, jag lovar. (tror det är journalisten i mig som kommer fram lite när det känns som att man måste försvara något). Och jag hoppas att jag inte gav er några oönskade spoilers!

Vi kom hem sent, typ 02.00 och det var inga problem att somna som en stock. Lång dag!
Igår vaknade jag vid 11-tiden fortfarande trött, hur nu det är möjligt efter alldeles för många timmars sömn. Alla hjärtans dag! Gulli-gull-dagen. Eller som jag kallar den, "japp, jag är singel-dagen". Inte så mycket att fira tycker jag när man är singel, för vi är alltid gulliga och kärleksfulla. Skickade några cyberkramar till nära och kära där hemma, åt några gelehjärtan som mamma skickat med posten. Och ja, det blev inte mycket gulligare än så. Ända sedan Valencia har mer eller mindre allihop varit förkylda (go figure), och det var väl mer tur än skicklighet att jag klarat mig ifrån bacillerna så pass länge. Men igår. Då var det dags. Snorig, hostig och hängig. Yay.. Dock inget man dör av, så det blev ändå en liten promenad till El Corte Ingles, läste lite, pluggade och såg film. Och sedan på kvällen kom det lite folk till residenset och så såg vi romantiskt komedi tillsammans och bara hade det mys! Så Valentines Day eller lördag, you choose. Det blev en mysig dag iallafall! Så även om jag känner ett visst behov av att hitta en trevlig påg, så kan jag åtminstone glädja mig åt att jag har förbannat fina vänner!

Gick och lade mig vid midnatt, och vaknade återigen klockan 11. Vad händer med mig?! Har aldrig sovit så här mycket. Ever. Men jag är väl trött! Storstadslivet tar hårt! Haha! Efter en lugn morgon, frukost på rummet, dusch och städning, så ska jag nu börja göra vid mig med lite smink och så för att se fräsch ut när vi ska till mitt favvoställe once more. Wiiii! Alltid taggad som ett barn på julafton!

Efter matchen blir det nog bara chilledill och plugg. Prov imorgon igen (varannan måndag, you know) och sedan blir det en hel vecka med fullt ös medvetslös. Sista veckan med Salome, Thea och Fabi, och vi ska utnyttja varenda minut!

Jag tänkte dessutom avsluta 5 månaders bloggen med några citat som länge funnits i anteckningarna på min iPhone, och bara väntat på att få hamna här. Även om vår language-mixing har lugnat sig lite (eller nä, who am I kidding, vi pratar fortfarande helt obegripligt ibland) (eller skriver engelska mitt i en svensk mening, vilket jag inser att jag gör konstant i denna blogg), så blir ändå vissa grejer extra roliga. Till exempel...

.. När vi skulle försöka förklara för våra icke-svenska vänner vem Pelle Svanslös är och översatte namnet till "Pelle Tailless".
...eller när Hanna skulle förklara att man ska använda en säkerhetssele när man klättrar och hon säger "you need this seal when escalering" (seal som i säl, och escalering från spanskans escalera-trappa")
...eller när vi pratade om ett paket som skickats från ett annat land men som inte kom hit och jag tror faktiskt det var jag som sade "oh, it didn't come frame?"
...eller Hannas superba översättning av svenskan "uppdrucken" när vi pratade om att något drack en hel flaska av något och hon säger helt seriöst "it was updrunken".
...eller slutligen, från Valencia när Hanna berättade att hon inte tagit skit från en kille på klubben utan svarat honom och sade nöjt "I sat him on plats".

Som sagt, vissa grejer blir bara för himla fel, och väldigt väldigt roliga. Vi kallar det EF-syndromet. Konsten att prata 3 (eller flera) språk samtidigt. Bokstavligen.

Det får avsluta dagens blogg och jag vill återigen tacka för att ni följer mig på denna resa. Jag ser på siffrorna att jag fortfarande har lika många följare som för 6 månader sedan och det gläder mig. Dels för att jag tycker det är roligt att dela med mig, och dels för att ni tycker jag är tillräckligt intressant för att ägna några minuter åt att läsa mina bibelkapitel. Happyface!

Nu håller vi tummarna för att Barca tar hem en fin vinst ikväll och knyter ihop vecka 20 på bästa sätt, och sedan kör vi igång vecka 21. Vamos equipo!

/J