BarcelonaLetters: 1 månad

10 saker jag lärt mig om Barcelona efter 1 månad:

1. De har toapappret på fel håll! Rullen ska ju liksom vara så att pappersflärpen är utåt. Här har dom flärpen in mot väggen... Jag ändrar så många jag kan. Because I can, liksom.

2. Spanjorerna är kända för att vara så vänliga och mysiga. Men inte här inte... När man går på gatorna så vägrar 98% av katalanerna möta din blick. Don't know why..

3. 95% av alla vägar är enkelriktade i Barcelona. Härligt när man promenerar och kan smita över lätt! Men akta er för de där 5% icke-enkelriktade gatorna. Farligt!

4. Var aaaaaaaldrig på dåligt humör när du tar metron. Helt ärligt, folk är äckliga, otrevliga, stressade och allmänt jobbiga. Så innan du går dit, tänk happy thoughts!

5. Spanjorerna/katalanerna äter sjukt sent! Lunch vid 17-tiden, och aldrig middag innan 22. Helt knäppt om du frågar mig, och nej, jag följer inte dessa tider. Då hade jag varit cranky...

6. Man tänder lampor på fel håll! Alltså, själva strömbrytarna funkar tvärtom mot våra svenska och det var lagom irriterande innan man vande sig..

7. Ska du ut och powerwalka/jogga, hitta en park. Trafikljusen är svinlånga, och därför ser du joggare springa i cirklar vid varje rödljus (väldigt underhållande iof sig). Ljusen är tidsbestämda, och slår om oavsett bilar/människor.

8. Lär dig frasen "No, Gracias" innan du besöker stranden. Varannan minut kommer försäljare/massörer som är allmänt störiga. Och en sak till. "Fresh cold Mojito"-gubbarnas Mojito är varken fresh eller cold. De promenerar med samma glas i flera timmar.

9. Las Ramblas är känd i folkmun för att vara ett superbra "shoppingstråk". Well, no... Ramblan är bara en vacker gata med gatuartister, och en jäkla massa folk. Shoppingen finns på parallellgatorna och gränderna. Missa inte gränderna! Där finns de bästa märkena!

10. Gå alltid i ordentliga skor. Hela staden lutar och man går typ överallt! Bra för vaderna och rumpan!

Idag är det söndag igen, och jag har nu varit bosatt här i 1 månad. Det är verkligen helt sjukt! Vet inte hur jag ska beskriva det med något annat ord. Det ÄR sjukt! Det är en hel månad sedan man stod och grät på Kastrup, en hel månad sedan man kom hit vilsen och ensam i en ny stad där man inte känner något eller någon. Och nu sitter man här på sitt rum som känns som ens egna, där jag satt min prägel. Med vänner som jag redan nu vet att jag kommer ha för resten av livet, och jag kan gå ut och promenera eller åka med metron dit jag vill, och både hitta och känna igen mig. Det är en så märklig känsla! Och inte nog med det! Jag kan prata och förstå språket tillräckligt väl för att göra mig förstådd!

Hela tiden har vi sagt att "vi kan vänta med det till en annan dag, vi har 9 månader på oss". Senast idag sa vi det. Men sedan kom vi på oss själva med att nä, det har vi inte. Vi har bara 8 månader kvar nu. Vad hände med hela september? Tiden går så vansinnigt fort, och det skrämmer mig lite.

Det är svårt att förklara, och det märker ni nog på mitt babbel. Men jag gör mitt bästa!

Idag firade jag 1 månads-dagen med en sovmorgon, och sedan en lååååång promenad på 2,5 timmar. Riktigt skönt att få upp lite tempo i benen. Jag gick och gick, tittade på allt vackert som staden erbjuder, och plötsligt går jag förbi ett café/restaurang med mycket folk och fläkt. Copasetic... Jag har hört det förr, tänkte jag.. Och visst hade jag det! Innan jag åkte googlade jag lite glutenfritt i Barcelona, och hittade detta. Såklart var jag tvungen att gå in, trots att jag inte tänkte käka. Men det var ju helt omöjligt att låta bli! De hade allt glutenfritt! Mackor, mat, brunch, tårtor, kakor, crêpes. You name it! Och jag har aldrig i mitt liv smakat en crêpe, så det var svårt att motstå. Och fy vad mumsigt det var! Pannkaka fylld med banan och choklad... ja, ni förstår. Pratade lite med ägaren, och han välkomnade mig tillbaka! Tydligen var han själv glutenallergiker, och ville helt enkelt erbjuda allt som "alla andra får". Hallelujah, säger jag bara!

Så de fick bli ytterligare 1 timmes promenad hem för att kompensera kaloribomben... men så värt det!

Nu sitter jag här och försöker desperat beskriva hur det känns att redan ha varit här en månad. Men det går inte så bra. Istället kan jag ju berätta om kvällens planer! Det är dags för ytterligare en fotbollskväll, denna gången MFF-AIK, där Malmö förhoppningsvis kan säkra guldet. (Snälla IFK, tappa poäng) Så det måste vi ju se! Vi blir ett gäng, och det är alltid lika trevligt! Sen blir det nog en lugn myskväll!

Igår var vi på stranden hela dagen (vilket mitt tomat-ansikte skvallrar om), och sedan var vi på Barce-baren med trevligt sällskap. Så det blev sen kväll, och ingen middag. Däremot gick vi inom El Corte Ingles och handla svenskt lösgodis. Och hur kul var inte det? Bara själva "självplocksgrejen" var ju värt varenda krona. Så efter sen lördagskväll och mycket aktivitet idag, så är det skönt med en chillekväll!

Håll nu tummarna för Malmö, så hörs vi igen när jag har bloggabstinens! Förmodligen imorgon...