BarcelonaLetters: 5 veckor

5 veckor i Barcelona. 5 hela veckor har jag varit här, och det börjar bli uttjatat att jag säger "tiden har flugit förbi". Men det finns inget bättre sätt att säga det på, I'm sorry!

5 veckor sedan jag anlände vilsen och orolig, och nu sitter man här. Som en lugn Barcelonabo!

Idag firade vi 5-veckors jubileet med att hoppa sovmorgonen, och istället uppleva lite av kulturen som finns i staden. På söndagar är alla museer gratis, och det innebär ju även att, mer eller mindre, varenda människa går på museum. Vi har länge pratat om att gå till Picasso-museet, bara för att ha sett det. Det är ju ändå Picasso, liksom. Checka av det på listan! Och när några vänner hade provat förra söndagen, så hade kön varit så lång att det inte gick att hitta slutet på den. Så idag tänkte vi vara smarta!

Vi gick upp klockan 7, och drog hemifrån lite över 8. Det öppnade klockan 9, och vi behövde ta metron dit. Lite över 9 kom jag, Janne och Rebecca fram till det något gömda museet i de gotiska kvarteren av Barcelona. Ingen kö! Yaaaaay, tänkte vi! Nöjda med vår tidiga uppstigning, och vattentäta plan, så gick vi till biljettdisken (där vi bara tänkte passera eftersom det ju var gratis...), och tantalantan stoppar oss. Qué? Anledningen till att där inte var någon kö, var att det inte var gratis förrän efter klockan 15... Gaaaah! "Stolt som en tupp"-känslan avtog lite och ersattes med "jag kanske skulle Läst broschyren, och inte bara tittat på bilderna"-känslan...Men vi bestämde oss för att det var värt 7 euro, och betalade (något motvilligt) inträdet, och gick in. Och vilket museum! Jag är inget jättestort fan av museum, men det är verkligen roligt att ha varit där. Det fanns fantastiska foton på första våningen, där man fick se glimtar ur hans liv. Och sedan såklart, jäääääättemånga tavlor, skisser, skulpturer etc. Den ena konstigare än den andra... Ibland funderade man på hur den där knäppgöken (han måste ha varit lite koko) kunde bli så känd genom att skissa oproportionerliga människor och hundar på avrivna papper med bara en kolpenna. Give me a pen and a paper, and I can do that...

Vi gick där i 3 timmar och trängdes med turisterna. Och så lackade vi på en man som jobbade där.. Jag och Rebecca diskuterade en tavla som Picasso målat av Barceloneta, och hur man ser likheter, men ändå så många skillnader. Vi pratade med normal konversationsvolym, när gubbjäkeln plötsligt går fram till Rebecca, och säger på spanska "prata tystare, detta är inget supermercado"... kafaaaan! Jämfört med de galna japanerna och tyskarna, pratade vi TYST! Och vad finns det för regler om att man måste vara tyst på ett museum?!

Iallafall, efter 3 timmar tackade vi Picasso för lite kulturell utbildning, och gav oss tillbaka hemåt. Janne stack åt ett annat håll, och jag och Rebecca fortsatte hemåt efter en trevlig förmiddag!

Dessvärre fick denna dag ett lite olyckligt slut...

Det började med att jag och Rebecca väntade på metron, och hon satt och pillade lite med grejerna i sin väska. När metron kom gick vi på, och en medelålders kvinna säger till Rebecca -"ursäkta, din väska är öppen". Rebecca tackar för att hon sade till, försäkrade sig om att allt var kvar, och stängde den. Vi stod och snackade under tiden som vi åkte en station, och hoppade sedan av. Tog rulltrappan upp i dagsljuset, jag först och Rebecca bakom mig. Vi börjar promenera hemåt, och plötsligt ser jag att hennes väska är öppen igen. Säger till, hon ser, och upptäcker att plånboken är stulen.

Vi är medvetna om att det är en stad som är känd för alla ficktjuvar och rån. Men detta har hänt inom loppet av 2 minuter. Från dörren på metron, till 20 meter uppe på gatan. Vi har gått bredvid varandra 99% av tiden, och ingen har märkt att någon öppnat väskan och tagit plånboken... De är så skickliga och vet precis hur och när de ska slå till. Vi har gått igenom det tusen gånger i huvudet, och kommit fram till att det antingen skett i rulltrappan, eller så var det den "trevliga" kvinnan på metron, som tog den. Det lär vi aldrig få veta!

Jag tycker bara så vansinnigt synd om Rebecca som blev av med alla kort, cash, och metrokortet. Mycket efterjobb som tillkommer nu, och det är något man verkligen borde slippa! Varför kan folk inte skilja på MITT och DITT?! Men vi får se det positiva. Inget våld, bara mystik. Och nu är vi ännu mer försiktiga...

Så det blev en lite trist avslutning på en bra förmiddag. Men jag hoppas att allt löser sig!

Nu sitter jag på mitt nystädade rum, och råpluggar. Tenta imorgon, och jag vill så gärna att det ska gå bra. Så det är bara att jobba jobba joooobba! Det blir en lugn kväll för min del, käka med vännerna, kanske se på film med lite folk, och sedan sova tidigt. Fortfarande lite back med sömnen sedan i fredags, tror jag. Tough life, alltså! Och det lär inte bli någon siesta heller för min del, då en granne bestämt sig för att öva blockflöjt hela eftermiddagen... Men men...

5 veckor i Barcelona. Om en vecka har jag varit här i 1,5 månad. Och om 26 dagar kommer min syster äntligen hit!

Time flies! (om jag skriver det på engelska är det mindre klyschigt, eller hur?)