BarcelonaLetters: Breathtaking

Det var inte planerat att jag skulle bomba er med två inlägg idag, men jag kan helt enkelt inte låta bli. Har alldeles för mycket att visa och berätta, för att hålla tassarna borta!

Idag, som beskrivet i föregående inlägg, så gick vi i skolan från 11.40 till 16.30. Inga konstigheter alls!
Men efter skolan påbörjade vi vårt lilla adventure! Under ledning av underbara Carlos, tog vi metron till ett av bergen som omsluter staden. Vet inte vad det heter, men vi kallar det "berget", tycker jag.
Och ja, det var ett berg! Inte som "bergen" hemma där jag bor.. De som resten av svenska befolkningen anser är små kullar... Nu snackar vi berg på riktigt!

Vi var i valet och kvalet om vi skulle vara lazy, och ta the Funicular (litet, läskigt lutande tåg) upp till utsiktsplatsen, eller om vi skulle gå. Demokratin fick avgöra, och det blev promenix. Och well.. Första 20 metrarna i extrem (EXTREM) lutning kändes ändå helt okej. Ni vet, när man tänker, shit min kondis är rätt okej ändå... Men sen... GAAAAH! Fy söööören vad tungt det blev... Det lutade mer än vad jag någonsin tidigare upplevt, och det lär kännas i vaderna imorgon.

Pustande och stönande nådde vi målet, och det var värt varenda svettdroppe. Vilken utsikt! Precis som på Tibidabo, så kunde man bara stå och titta hur länge som helst, och bara le. Man inser hur jäkla lyckligt lottad man är som får uppleva allt det här! Jag blir liksom avundsjuk på mig själv! Det var så vackert! Barcelona ÄR så vackert! Hur många bilder man än tar, så gör det inte staden rättvisa!

Men såklart gjorde vi ett ordentligt försök. Det blev bilder i alla vinklar, och i alla möjliga konstellationer. Hoppbilder, klassiska "jag äger världen"-bilderna, lite dansposer slängde jag också in bara för att jag kan, och skämtbilder med mina underbara vänner!

Efter ett tag var det dags att ta sig ner igen, och den låånga vägen i medlut väntade. Och det var faktiskt värre än att gå uppför... Hade man snubblat så hade man rullat hela vägen ner, not kidding...
Men alla klarade sig fint, och vi tog metron hem till studenthemmet igen fulla med nya intryck.

Käkade med Rebecca, Josephine, Milou och Emma, innan jag hamnade på mitt rum igen. har lite saker att fixa, och passade på att skypea lite med familjen där hemma. Alltid lika mysigt! <3

Ska snart gå och lägga mig! Imorgon är det fredag igen (KAFAAAAN), och vi börjar tidigt. Så nu ska jag ladda om för en ny rolig dag! Imorgon väntar Parc Guell (snäääällla metro, fuuuunka), så det blir väl ett liknande inlägg imorgon, där jag försöker beskriva intryck som jag själv inte riktigt kan absorbera! :D

Slutligen för idag, så vill jag bara skicka en liten tanke till min farfar uppe i himlen. Idag är det ett år sedan han gick bort och jag tänker lite extra på min farmor, pappa, och släkten idag. Så om ni läser bloggen, här kommer en stor kram från mig! <3 Och farfar, jag hoppas du har det bra, vart du än är!

/J